Maria Lavman Vetös målningar har hon kallat ”Portaler”. Det är en svit om tio stycken, varav sex vistas här. Det är lätt att se liknande kompositionsmönster i dem. Och färgerna har tagits fram med en särskild metodik där ett urval kulörter har behandlats i ett datorprogram. Grundkompositionerna håller samman målningarna med varandra.

De förefaller snabbt bekanta. Och lite vanvördigt tänker jag på de vikta pappersloppor jag gjorde som barn med olika färger och meddelanden som skiftade snabbt när jag rörde fingrarna. Så ser det praktiskt ut med associationer – det går förstås lika bra att hänvisa till slumpen (trots geometrin), kroppens rörelsemönster och möjligheter till sinnliga upplevelser. Sinnliga upplevelser? Koppla bort ”hur” och upprepa den eviga frågan ”vad är det?” – och få olika svar varje gång; man ska inte vara så säker. Blick och tanke laddas gärna vid längre tids umgänge med dessa ”Portaler”. Konst ska ta tid, ska dröja med sin effekt.

Knappt har jag stannat inför den första målningen, sett hur färgerna lugnt glider över i varandra för att skapa svindlande, oändliga djup och rörelser. Förrän jag måste ställa om ögonen inför nästa målning. Vad som nyss syntes som oändlighet har förvandlats till lyriska krusningar i färgernas stilla möten över ytorna. Skimmer. Räta och diagonala linjer är ingen begränsning.

Tänk på hur Bertil Herlow-Svensson använde aluminiumrör. Eller Poul Gernes krasst och rakt har målat breda linjer intill varandra. Geometri och systematik håller inte fast bilderna. I sig har de möjlighet till förvandling. Så vill jag också förstå deras titel ”Portaler”, öppningar, ingångar till andra dimensioner och nya versioner av sig själva. Inget är givet även om formen är fast.

Thomas Millroth
Ur text från utställningen HETA LINJEN konkreta konstnärer från Skåne och Danmark

English text